Hej!

VArför får man uppmärksamheten när man har postat ut om sitt liv?

Inte för att jagtycker det är något fel på det men?
Alla människor är alla lika viktiga. Och tack för alla fina/snälla underbara kommetarer och bland annat. Ni som har stöttat mig igenom allt detta. Puss o kram på er. Skriv eran bloggadress på min facebookchatt. Tack så mkt!

Alla männsikor är vackra underbara och gråtfärdiga. Men någon finns där för en. Du är aldrig ensam ALDRIG! <3

Jag visste ju att någon gång var jag tvyngen att gå. MEn jag ville ju inte, JAg ville satnna där hos mamma och pappa.

Mamma och pappa hade inte fått träffa varandra eller pratat med varandra på ungefär 2/3 månader elr veckor jag har ingen aning.

Men Så varje gång jag hade åkt från mamma och pappa så började man bli svag igen. men när man var där... Jag har inte ens känslan för det. Men jag kämpade för att få ha kvar den känslan. MEn det gick ju inte när dom inte var där med oss.

Mina syskon saknade också dom. Men några gånger per månad fick pappa komma och sova hos oss. JAg blev glad för det var jag som skulle ligga i hans armar. Somna jämte han vid soffan. Allt sånt som en familj ska göra. Men då , då var vi ju inte ens en familj. Mamma var inte där. Så hur skulle det gå?

Jagville juh ha mamma där. Jag minns att jag ibland bara kunde vakna utav att jag hade drömt madrömar om att mamma och pappa aldrig skulle få komma ut. Jag hade gråtit i sömnen men ibland när det hade hänt så var pappa där emd mig och jag visste att någon gång skulle dom komma igen. Och jag hoppades och hoppades. Men dom kom aldrig mer. Pappa kom inte mer. Men en morgon så knackade det på dörren. Det var pappa han hade KOMMIT UT!!! <3 Han sa att han skulle följa oss till skolan varje dag och sen hem igen. Och han hållde det löftet.

Och senare flyttade vi till den lägenheten vi bori dag. En dag kom min mamma. Hon sa att hon skulle stanna och aldrig mera lämna oss. Det har inte gjort heller, Min syster kom efter ett tag. Hon fick mitt gammla rum. Och sen ja vaddå sen.

Jag kan inte snipp snapp slut för mitt liv

Ja mitt liv skrivs fortfarande.

Puss o kram

Frida.